Våra motioner

MOTIONER TILL ARBETAREKOMMUNENS ÅRSMÖTE I APRIL 2018

Fördela vårdens resurser efter befolkningens behov
S-föreningen för Bättre och Jämlik Hälsa (BoJH)     2017-11-29

I Stockholms län har den borgerliga alliansen styrt hälso- och sjukvården i tre mandatperioder. Det system som succesivt införts, kallat ”Vårdval”, innebär att den ekonomiska ersättningen till vårdcentraler följer den enskilde patienten i form av ersättning för varje besök och listning vid vårdcentralen.

Vårdvalet innebär också att varje bolag som önskar starta vårdverksamhet kan registrera sig hos landstinget och därefter starta vårdverksamhet och få ersättning från landstinget. Det finns i avtalen ingen begränsning av volym eller krav på geografisk placering för den enskilde vårdgivaren.

Ett syfte med vårdvalet var att privatisera vården så att olönsamma vårdgivare som inte blir valda skulle slås ut.

På liknande sätt har Vårdvalsmodellen införts inom en rad olika verksamheter i Stockholms län. T.ex. ska svårt sjuka, ofta döende patienter, välja vilket företag som ska ge Avancerad HemSjukvård(ASIH) i hemmet den sista tiden.

Begreppet ”Vårdval” och valfrihet för tankarna till den enskilde patientens rätt att välja t.ex. distriktläkare. Denna rätt har funnits sedan husläkarreformen infördes på 80-talet. Istället handlar alliansens vårdval om privata företags rätt att starta skattefinansierad verksamhet i vilket område som helst.

Vårdvalet har inneburit att Hälso– och Sjukvårdslagens portalparagraf har åsidosatts, nämligen:

att målet är en god hälsa och vård på lika villkor för hela befolkningen och

att Landstinget ska planera sin hälso– och sjukvård med utgångspunkt i behovet av vård hos dem som omfattas av landstingets ansvar (HSL 2017:30).

Landstinget har avhänt sig planeringen av var vårdgivarna ska placera sin verksamhet.

Följaktligen är det inte längre befolkningens behov av hälso- och sjukvård som styr utan sjukvårdsföretagens lönsamhetskalkyler. Då vårdföretagen strävar efter höga vinster maximerar man antalet besök, ofta oavsett vårdbehov, eller låter patienter vara inskrivna i verksamheten (ASIH)oavsett vårdbehov. Detta leder i sin tur till att en stor andel felaktiga läkarbesök vid vårdcentraler eller att inskrivna patienterna hamnar på fel vårdnivå i ASIH då intäkter snarare än behov styr verksamheten. Risken för upptäckt via journalrevision är obefintlig.

Vårdvalsmodellen har under den borgerliga regeringens mandatperiod stadfästs för hela landet genom ”Lagen om valfrihet, LoV (2008:962)”. Landstingets rätt att besluta om lämpligt vårdsystem har förhindrats och alla landsting måste organisera primärvården enligt Vårdvalsmodell. Detta trots att folkvalda politiker i landstinget har i uppdrag att bl.a. försörja invånarna med en god hälso- och sjukvård enligt HSL. Under den borgerliga mandatperioden har skrivningar i HSL införts för att harmonisera med LoV. I praktiken innebär detta att delar av HSL står i motsats mot andra delar i HSL.

Genom tvingande krav har landstingets rätt att organisera sin hälso-och sjukvård på ett kostnadseffektivt sätt (HSL 2017,kap 4 §1) begränsats.

Vi kan nu se effekterna av Vårdvalsmodellen i Stockholms län:

  • en fragmentisering av primärvården och andra vårdgivare i oberoende ekonomiska enheter som vinstmaximerar sin verksamhet. Placering av privata vårdcentraler och annan verksamhet sker efter lönsamhetskrav, inte efter befolkningens behov.
  • ansvaret för sjukvårdande insatser som främjar befolkningens hälsa har tagits bort. Flera mottagningar kan vara verksamma i samma område och ingen har något områdesansvar avseende befolkningens hälsa i området. Hälsobefrämjande samarbete med ex. kommunen, försäkringskassan eller andra aktörer är obefintligt.
  • en kraftig fördyring av hälso- och sjukvården som bedrivs enligt Vårdvalsmodellen. I Stockholms län uppskattas fördyringen hitintills till minst en miljard kronor årligen inom de vårdområden som utsatts för vårdval.
  • patienten har ingen möjlighet att göra relevanta val då den vård som ges oftast inte låter sig klassificeras i enkla och för patienten begripliga redovisningar.

Yrkande: att Stockholms arbetarekommun verkar för

 att lagstiftningen för hälso-och sjukvården förtydligas och ändras så att landstingen inte får införa fri etableringsrätt för vårdgivare m.h.t. att fri etableringsrätt försvårar eller omöjliggör landstingens uppdrag att ge en god hälsa och vård på lika villkor för hela befolkningen samt att planera sin hälso– och sjukvård med utgångspunkt i behovet av vård hos dem som omfattas av landstingets ansvar

att landstingen blir skyldiga att ge tydliga uppdrag till varje vårdgivare i närsjukvården (primärvård, geriatrik, barn- och ungdomspsykiatri m.m.) att bedriva hälsobefrämjande insatser för befolkningen i ett avgränsat geografiskt område

att landstingen blir skyldiga att ge ersättning till utförare i närsjukvården som inkluderar ersättning för folkhälsoinsatser i ansvarsområdet

att Landstingen blir skyldiga att bedriva vården genom långsiktiga uppdrag oavsett om detta sker i egen regi eller genom skattefinansierad vård med privata utförare

Stockholm den 29 november 2017

Lars Tocklin

Motionen antogs av S-föreningen Bättre och Jämlik Hälsas medlemsmöte den 29 november 2017.

 

Nationella Kommissionen för Jämlik Hälsa – uppföljning av förslag
S-föreningen för Bättre och Jämlik Hälsa (BoJH)     2017-11-29

När den nuvarande regeringen tillträdde satte den som ett av sina viktigaste mål att de påverkbara hälsoklyftorna ska slutas inom en generation. Regeringen tillsatte därför kommissionen för jämlik hälsa.. Den har lagt tre betänkanden. Det tredje (SOU 2017:47) innehåller konkreta förslag om hur målet ska uppnås.

Förslagen berör många skilda områden såsom:

  • sjukvårdens organisation
  • billigare tandvård
  • bostadsbidrag
  • alkoholskatt
  • heltid i förskola av god kvalitet

 Några av kommissionens förslag och rekommendationer som berör kommuner och landsting och som behöver omsättas i praktisk handling:

– Inriktning för att skapa jämlika förutsättningar under det tidiga livet
Arbetet bör inriktas på att skapa, stötta och stärka en god start i livet och jämlika uppväxtvillkor och livsvillkor, så att alla barn får grundläggande förutsättningar att utifrån sina villkor utveckla kognitiva, emotionella, sociala och fysiska förmågor.
Viktiga förutsättningar för det är: – en jämlik mödra- och barnhälsovård, – en likvärdig förskola av hög kvalitet, samt – metoder och medel som sätter barnets bästa i centrum

Förslag för att skapa jämlika förutsättningar under det tidiga livet. En jämlik mödra- och barnhälsovård
Regeringen bör – stödja en utveckling av nationell kvalitetsuppföljning för att kunna säkerställa att en jämlik barnhälsovård erbjuds, – utreda hur en sammanhållen barn-, elev- och ungdomshälsovård kan skapas. Landsting bör – verka för ökad tillgänglighet av mödra- och barnhälsovården utifrån föräldrars och barns olika behov, – verka för att personalen inom mödra- och barnhälsovården har tillräckliga kompetenser och förutsättningar för att identifiera ohälsosamma levnadsvanor och motivera till goda levnadsvanor

Inriktning för att åstadkomma en jämlik och hälsofrämjande hälso- och sjukvård
Det förekommer omotiverade skillnader i vårdens insatser och resultat mellan olika sociala grupper. Arbetet bör inriktas på att vården verkar förebyggande och hälsofrämjande och att behandling utgår från patientens behov och möjligheter, – en förbättrad tillgänglighet för att motsvara olika behov, – vårdmöten som är hälsofrämjande, – en förstärkning av hälso- och sjukvårdens förebyggande arbete för patienter och befolkning, – en tandvård som ses som en del av hälso- och sjukvården.

Landsting bör styra, leda och organisera sin verksamhet, mot en jämlik vård Regeringen bör – ge tilläggsuppdrag till utredaren för arbetet med att utveckla primärvården (dir. 2017:24) att tillsammans med landsting utveckla de bästa formerna för ett återupprätta områdesansvar för befolkningens hälsa och hur detta bäst kopplas till primärvården och andra aktörer, – tillämpa konsekvensanalyser, avseende effekter på jämlik hälsa, före alla beslut om nya reformer i hälso- och sjukvården, – se över lagstiftningen för att möjliggöra att huvudmannen eller registerhållaren kan koppla data från kvalitetsregister och andra hälsodataregister (inklusive rapporterade vårdskador) och de klagomål som inkommer till patientnämnderna till socioekonomisk situation som bas för förbättringsarbete.

Landsting bör – formulera tydliga, uttalade mål för en god och jämlik vård och hälsa, – inkludera en systematisk analys av skillnader mellan socioekonomiska grupper i det ordinarie kvalitets- och förbättringsarbetet, – organisera uppföljningen så att skillnader i vårdens insatser och resultat följs i syfte att bevaka att en god och jämlik hälsa nås, – utreda förutsättningarna för att skapa regionala kompetenscentra med ansvar för löpande och systematisk, folkhälsobevakning och sjukvårdsanalys av både jämlik hälsa och jämlik vård.

Det är av största vikt att de åtgärder som vidtages samordnas. Allt hänger ihop och åtgärderna måste ses i ett större sammanhang och på nationell nivå för att det övergripande målet ska uppnås.

Vi yrkar att Stockholms arbetarekommun verkar för

att kräva konkreta åtgärder i kommuner och landsting så att de de når regeringens mål om de påverkbara hälsoklyftorna ska slutas inom en generation

att åtgärderna och effekterna redovisas årligen bl.a. i de offentliga verksamhetsberättelserna.

Stockholm den 29 november 2017

Gunnar Sandell

Motionen antogs av S-föreningen Bättre och Jämlik Hälsas medlemsmöte den 29 november 2017.

 

MOTIONER TILL SOCIALDEMOKRATERNAS PARTIKONGRESS 2017

Motion om jämlikare vård och hälsa.
S-föreningen för Bättre och Jämlik Hälsa (BoJH)     2016-08-04
(Motionen är tidigare antagen vid arbetarekommunens årsmöte 2016.)

Den nuvarande vårdpolitiken med obligatoriskt vårdval och etableringsfrihet för vårdföretagen inom primärvården har enligt samstämmiga forskningsbaserade utvärderingar från olika myndigheter haft följande effekter:

Skillnaderna i tillgång till vård har kraftigt ökat mellan stad och landsbygd/glesbygd.  

Huvuddelen (82 procent) av de drygt 200 offentligt finansierade privat drivna vårdcentraler som etablerats sedan det obligatoriska vårdvalet infördes har lokaliserats i för vårdföretagen lönsamma storstadsområden och större städer. En sammanvägning av de analyser som gjorts av Tillväxtverket, Konkurrensverket, Myndigheten för vårdanalys och Riksrevisionen visar att ”nyetableringar främst ägt rum i områden med god tillgänglighet sedan tidigare.” (Vårdanalys 2015:6)

I de glesbygdsområden där det enligt Konkurrensverket (2010:3) skulle behövas fler vårdcentraler har nästan inga nya vårdcentraler etablerats. Bland dem som har mycket långt till närmaste vårdcentral har tvärtom 260 000 invånare fått ännu längre till närmaste vårdcentral. (Riksrevisionen 2014:22).

Ojämlikheten mellan hög och låginkomstområden ökar.                                                             De nya offentligt finansierade privat drivna vårdcentralerna har främst lokaliserats i områden med hög medelinkomst. Riksrevisionen (2014:22) konstaterar att det inte längre finns något samband mellan lokaliseringen av nya vårdcentraler och befolkningens behov av vård.

De sociala skillnaderna i vårdutnyttjande ökar.
Vårdutnyttjandet har främst ökat bland ekonomiskt välbeställda grupper. (Myndigheten för vårdanalys 2013:1). En studie omfattande Stockholm, Västra Götaland och Östergötland visar att den andel som besöker läkare minst en gång per år har ökat mest bland dem som har hög inkomst medan den minskat bland dem med lägst inkomst. (Myndigheten för Vårdanalys 2015:6)

Lätta vårdbehov prioriteras högre än vård för personer som har stora vårdbehov.     
Patienter med lindriga besvär har ökat antalet läkarbesök medan det omvända gäller för den sjukaste gruppen av patienter (Vårdanalys 2013:1 och Riksrevisionen 2014:22).

Dessa effekter strider mot Hälso- och sjukvårdslagen (HSL) och dess övergripande mål om en vård på lika villkor för hela befolkningen. De bryter också mot HSLs krav att landstingen ska ”planera sin hälso- och sjukvård med utgångspunkt i befolkningens behov av vård.” Landstingen tvingas idag finansiera och gentemot medborgarna ansvara för en privat vinstdriven vård som leder till ökande geografiska och sociala skillnader. Detta är en konsekvens av att vårdvalssystem och etableringsfrihet innebär att vårdföretagens vinstintressen överordnas en demokratisk styrning av den offentligt finansierade primärvården.

Yrkande

Mot denna bakgrund yrkar vi att partiet aktivt arbetar för:

att etableringsfriheten, dvs. vårdföretagens rätt att lokalisera sin offentligt finansieradeverksamhet där det är lönsammast oberoende av befolkningens vårdbehov, snarats avvecklas.

att det obligatoriska vårdvalssystemet avvecklas och ersätts med ett system där medborgarna fritt kan välja vårdgivare inom en demokratiskt förankrad behovsbaserad primärvård.

Motionen antogs som kongressmotion vid BoJH.s medlemsmöte 2016-08-04.

 

Motion om ett brett hälsostödjande arbete
S-föreningen Bättre och Jämlik Hälsa (BoJH)           2016-08-04

Den rödgröna regeringen tillsatte en utredning (direktiv 2015:60) som senast 31 maj 2017 ska presentera förslag som kan bidra till att hälsoklyftorna i samhället minskar. Fokus ska vara hälsoskillnader mellan olika socioekonomiska grupper i samhället. Till grund för kommissionens uppdrag ligger regeringens mål om att de påverkbara hälsoklyftorna ska slutas inom en generation. S-föreningen ser fram emot kommissionens förslag och regeringens beslut. Frågorna är komplexa samt berör många olika aktörer i vårt samhälle. För att åstadkomma verkliga och varaktiga förändringar inom detta viktiga område krävs stora förändringar bl.a. i livsvillkor, kultur, matvanor, rörelse, förebyggande hälsoinsatser och vården.

I kommunerna Malmö, Göteborg och Stockholm pågår liknande arbeten för socialt hållbara städer.

Då insatser krävs på många olika områden är det angeläget att ett brett hälsostödjande arbete sker i hela landet grundat i den kunskap och de förslag som blir resultaten av bl.a. ovan redovisade pågående arbeten. I detta ska partiet och ABF vara viktiga aktörer.

Återkommande redovisas brister även i akuta insatser för bättre hälsa. Regeringen behandlar nu remisser om en mycket genomarbetad och intressant utredning Effektiv vård SOU 2016:2. Många aktörer och starka intresseorganisationer uttrycker sig positivt om utredningen och dess förslag, bl.a. om en förstärkt primärvård, bort från nuvarande sjukhustunga vård. S-föreningen delar den positiva synen men ser en risk i att motståndet mot förändringarna blir för stort. Vi vill därför föreslå att partiet, inte minst förtroendevalda, studerar hur vi ska förändra vården så att den blir effektiv för oss invånare, när vi behöver den!

Vi yrkar att

Partikongressen beslutar att uppdra åt partistyrelsen att genomföra studie- och utvecklingsinsatser enligt ovan så att partiet går i spetsen för en bättre och jämlik hälsa genom arbete för mer jämlika livsvillkor, goda levnadsvanor och en mer jämlik och effektiv hälso- och sjukvård till gagn för alla.

Gunnar Sandell 2016-08-01. Antogs vid BoJH:s medlemsmöte 2016-08-04.

 

Motion om insatser för att förlänga livslängden hos människor med allvarliga psykiska sjukdomar
S-föreningen Bättre och Jämlik Hälsa 2016-07-20

Människor med allvarliga psykiska sjukdomar är den grupp i Sverige som har det allra sämst – sett till både livslängd och ekonomi. Det är en fattig grupp som inte har råd att täcka kostnaderna för ens de mest basala behov och vars sjukdomar gör att de kan ha svårt att tala för sin sak. Forskning visar att livslängden är allra kortast för denna grupp, i vissa undersökningar så mycket som upp till 20 år kortare än övrig befolkning

Hjärt- och kärlsjukdom, som är den vanligaste dödsorsaken i Sverige, underdiagnostiseras ofta hos människor med allvarliga psykiska sjukdomar för att de inte tas på allvar av somatisk vård på grund av stigman, fördomar och okunskap. Vården missar helt enkelt att hitta dessa sjukdomar hos den här patientgruppen för att de tror att alla problem sitter i huvudet. Kvinnor med schizofreni har mer än tre gånger ökad risk för att dö i kranskärlsjukdom och män två gånger ökad risk i jämförelse med resten av befolkningen. Både kvinnor och män har också högre risk att dö i cancer jämfört med personer utan sjukdomen. Och detta trots att personer med schizofreni söker vård dubbelt så ofta. Andra dödsorsaker är övervikt, för lite motion och rökning som också kan fångas upp av vården.

I många andra länder, till exempel Storbritannien, erbjuds den här patientgruppen en läkarundersökning en gång om året för att värna om de här patienterna.

Vi yrkar att

1) Partiet beslutar att i enlighet med motionens intention arbeta för att öka livslängden och livskvalitén hos den här patientgruppen,

2) Partiet beslutar att alla med allvarlig psykisk sjukdom erbjuds en årlig hälsokontroll av läkare inom den somatiska vården.

Pebbles Karlsson Ambrose
Bättre och Jämlik Hälsa

Motion om kostnadsfria antipsykotiska läkemedel för alla med psykossjukdomar och kostnadsfria stämningsstabiliserande läkemedel för alla med bipolär sjukdom typ 1 – i alla landsting.
S-föreningen Bättre och Jämlik Hälsa (BoJH)           2016-08-04

Bakgrund:

Människor med allvarlig psykisk sjukdom lever upp till 20 år kortare än andra människor i Sverige idag och är den grupp i samhället som har allra lägst inkomst. Hur man än mäter är denna den fattigaste gruppen, den som innehåller helt utslagna människor. Och det är ett folkhälsoproblem.

Det finns undersökningar som visar att en av åtta med bipolär sjukdom begår självmord om de är helt obehandlade. Risken sjunker mycket om denna patientgrupp äter t.ex. litium eller andra stämningsstabiliserande läkemedel visar flertalet forskningsresultat.

Fattigdomen spelar stor roll, vilket gör att många patienter inte har råd att hämta ut sin medicin. Särskilt personer med schizofreni har mycket dålig ekonomi och flera av dessa människor är obehandlade på grund av kostnaden. De bor på härbärgen, hos anhöriga och är inte alltid på socialtjänstens radar. Men för att få bidrag av socialtjänsten krävs många olika kontakter som personen kanske inte kan klara av själv. En person med vanföreställningar har mycket svårt att klara av kontakten med myndigheter i akuta faser. Många har också skulder hos Kronofogden som gör att det inte går att göra avbetalningsplaner med apoteken.

Bedömning:

Det vetenskapliga stödet för läkemedelsbehandling vid psykotiska sjukdomar är stort. Det är dock uppenbart att de läkemedel som finns har biverkningar. För kliniker är det en utmaning att motivera patienter till fortsatt behandling, bara varannan patient med psykossjukdom fortsätter sin behandling efter ett år. När det gäller t.ex. litium säger forskningen att läkemedlet är effektivt för att förebygga självmord, avsiktligt självskadebeteende och för patienter med affektstörningar (Am J Psychiatry 2005;162:1805-1819). Att läkemedel för psykossjukdomar inte hämtas ut av ekonomiska skäl, med ökad risk för återfall i psykos, är en tragedi såväl som ett samhällsekonomiskt slöseri. Det är en svårförståelig ekvation, som inte blir lättare att förstå av att insulin för diabetes kan hämtas ut kostnadsfritt sedan 1955 i Sverige. Bipolär sjukdom och schizofreni är livslånga sjukdomar som kan behöva medicineras hela livet ut.

Vi yrkar att

 Partiet, med tanke på den ekonomiska utsattheten som är mycket vanlig bland patienter med allvarlig psykisk sjukdom, beslutar att verka för att göra antipsykotiska läkemedel vid psykossjukdom och stämningsstabiliserande läkemedel, t.ex. litium, vid bipolär sjukdom typ 1 kostnadsfria för den enskilda individen i alla landsting.

Pebbles Karlsson Ambrose 2016-07-28.

Antogs vid BoJH:s medlemsmöte 2016-08-04.

 

Motion om psykologisk kompetens för att möta flyktingar som har trauman eller andra psykologiska problem som kan påverka etableringen i det svenska samhället
S-föreningen Bättre och Jämlik Hälsa                                            2016-07-05

 Hälsa är en viktig faktor för nyanländas etablering i det svenska samhället. Utöver problem som är förknippade med flyktingars situation i sitt hemland och under flykten till Sverige, vilka kan vara grogrund för olika grad av trauman, finns regelmässigt problem som gäller etableringen i det nya samhället. Såväl den psykiska som fysiska hälsan påverkas av faktorer som upplevelse av att inte förstå det samhälle man kommer till, brist på kontakter med svenskar, konflikter med andra asylsökande, språksvårigheter, avsaknad av trygghet, tillitsbrist med mera.

Att förebygga eller hantera trauman och andra psykologiska problem ställer krav på personer i en ansvarsposition men även på den personal som har en handläggande eller medlande funktion. Kompetensbehovet är stort! Det behövs god kunskap om vilka psykologiska faktorer som skapar oro. Det behövs även en hög grad av medvetenhet hos den ansvarige/handläggaren/medlaren om den egna personens betydelse och egna reaktionsmönster.

Vi yrkar att

  • Partiet, med avseende på flyktingars etablering i det svenska samhället, ska uppmärksamma att personal som arbetar med flyktingärenden eller som har ansvar för sådana ärenden i många fall behöver en fördjupad psykologisk kunskap om trauman och andra psykologiska problem,
  • Partiet ska lyfta fram behovet av utbildning inom området hälsa och etablering samt därvid särskilt uppmärksamma tre kunskapsbehov:
  • Kunskap om migrationsprocessen inklusive hälsokurvan för nyanlända flyktingar och de faktorer som påverkar den psykiska och fysiska hälsan, t.ex. upplevelse av kris, språksvårigheter, brist på kontakter, avsaknad av trygghet, tillitsbrist, ändrad livsstil, låga värden på KASAM (begriplighet, hanterbarhet, meningsfullhet),
  • Kunskap om trauman och andra psykologiska pr problem, t.ex. ängslan, oro och ångest samt upplevelse av kultur- och värdekonflikter som kan påverka etableringen i det svenska samhället,
  • Egen psykologisk kompetens hos handläggare och ansvariga för att på ett kvalificerat, tryggt och lyhört sätt kunna möta flyktingar med varierande problem, såväl barn och unga som vuxna.

 

Motion om insatser för att förbättra arbetsförhållandena för kvinnor i vård- och omsorgsyrken

S-föreningen Bättre och Jämlik Hälsa                  2015-11-20

Gruppen korttidsutbildade kvinnor inom vård- och omsorgsyrken är en utsatt grupp vad gäller hälsa, medellivslängd, samvetsstress, detaljstyrning, arbetsmiljö och arbetsvillkor säger flera forskningsrapporter.

Det handlar om 525 100 personer, som utgör 13 procent av alla anställda och 22 procent av alla kvinnor på arbetsmarknaden.

Försäkringskassans rapport 2014 visar att sjukskrivningen har ökat bland vård- och omsorgspersonal – undersköterskor, vårdbiträden, personliga assistenter, skötare, vårdare och barnskötare – flest antal sjukskrivningar per 1000 anställda i längre än 14 dagar, så kallat sjukfall. Det handlar om 171 sjukfall per 1000 anställda., genomsnittet för hela arbetsmarknaden är 103 sjukfall per 1000 anställda. Sjukfallen har ökat med 10% på två år.

Ohälsotalet är kopplat till arbetsförhållanden såsom bemanning, visstidsanställningar, kompetens, deltid, tidspress, organisation och styrformer som strävar efter kostnadseffektivitet säger Svenska kommunalarbetarförbundet.

Försäkringskassan har i två tidigare rapporter redovisat att antal sjukskrivningsdagar per anställd stiger då kraven på utbildning i ett yrke minskar, således stark koppling mellan ohälsotal och utbildning.

Flera studier visar faktorer för risken att bli sjukskriven nämligen: hög fysisk arbetsmiljöbelastning, höga krav och låg kontroll, nattarbete och skiftarbete.

I en avhandling från Karolinska Institutet visas att det finns ett samband mellan organisationsinriktade hälsofrämjande åtgärder (preventionsprogram) och lägre nivåer av långtidsfrånvaro i gruppen vård- och omsorgspersonal.

160 00 undersköterskor behövs de kommande 10 åren.

Vi yrkar att

  • arbetarekommunen beslutar att i enlighet med motionens intention utveckla preventionsprogram för hälsofrämjande insatser för gruppen korttidsutbildad vård- och omsorgspersonal.
  • att arbetarkommunen säkerställer utbildning och traineeplatser för att möta behovet av undersköterskor.

MOTIONER TILL FRAMTIDSSTADEN, REPSKAPET DEN 26 SEPTEMBER

Motion F6

Markpolitik, förtätning och risk för ohälsa
S-föreningen Bättre och Jämlik Hälsa

Markpolitiken i Stockholms Stad bör ses över. Den s k Stockholmsmodellen som lanserades på1990-talet leder fel idag. Då var bostadsbyggandet begränsat och inriktningen var att hitta lämplig mark för så kallade infill-projekt. Byggherrar kunde komma med förslag om projekt påkommunal mark. Idag har Stockholm en bostadskris. Nybyggnadstakten är omfattande. 140 000 nya bostäder planeras för de kommande 15 åren. Om detta leder till en förtätning av staden är risken stor förökad ohälsa. Stockholm har en unik stadsbild. Stadens skönhet är både omvittnad och besjungen. Innevånarna trivs i sin stad. Allt är ett resultat av en genomtänkt och framtidsinriktad stadsplanering. Albert Lindhagens stadsplanering från 1866 lade grunden och trädgårdsarkitekterna Alfred Medin, Osvald Almqvist och Holger Blom medverkade inte bara till gatuplanering utan till en riktningsändring i stadens parkutbyggnad. Parkerna blev en del av välfärden och fick med detta ett rikare och mer demokratiskt innehåll. Hjalmar Mehr insåg tidigt Stockholms behov av expansion och tog initiativ till nya förstäder som Vällingby och inköp av markområden för stadens framtida utbyggnad. Andra stora städer har omvittnade stora gröna ytor som spelar betydande roll som gröna lungor. Exempel är Hyde Park, Kensington Gardens och Regent’s Park i London, Central Park i New York och Bois de Bologne i Paris. En av stadsnaturens viktiga funktioner är att förebygga ohälsa. Stadsbornas hälsa har ett klart samband med närhet till parker, grönområden, sjöar och skogsområden. Stadsbyggnadskontoret har i uppdrag att arbeta med områdesplanering för att skapa bra stadsmiljöer. Samtidigt anvisar exploateringskontoret mark och utformar ekonomiska kalkyler för stadens utveckling. Varje enskilt projekt på kommunal mark ska gå med vinst. Konsekvensen av detta leder till dels stor risk att mark i parker tas i anspråk och dels att projekt i innerstaden prioriteras då markpriserna där är högre än i ytterområdena.

Vi yrkar att årsmötet beslutar att

  1. hänsyn tas till den forskning som faktiskt bedrivs om stadsnaturens betydelse för att förebygga fysisk och psykisk ohälsa
  2. den viktiga stadsnatur som nu finns i översikts- och detaljplaner säkerställs i byggnadsplaneringen
  1. hälsa, klimatanpassning och ekosystem integreras med stadsnaturen i bostadsbyggandet

Motionen antagen vid BoJH:s medlemsmöte 2017-11-17

 

Motion F13

Behov av kurser för ökad kompetens i arbetet med äldres psykiska hälsa – för omsorgs-/vårdarbetare och anhöriga
S-föreningen Bättre och Jämlik Hälsa

Behovet av kursverksamhet om äldres psykiska hälsa är mycket stort. Många äldre hamnar i ett ingenmansland vid pensioneringen och får psykiska problem alldeles i onödan. Även bland äldre är det vanligt med ett avtagande välbefinnande. Samtidigt kan åldrandet för vissa äldre innebära ökad meningsfullhet och ett ökat välmående. Kurser behöver utvecklas för att förmedla och diskutera kunskap, verktyg och metoder med inriktning på ett hälsosamt och positivt åldrande, gerotranscendens (Tornstam, L. (2010). Åldrandets socialpsykologi. Stockholm: Norstedts förlag). Sådana kurser bör vara upplevelsebaserade vilket innebär att erfarenheter och därmed lärande integreras på ett djupare plan än vid traditionella föreläsningar. Målgrupp för kurser av detta slag kan vara personal som arbetar med äldre i hemtjänst, särskilt boende och i sjukvård samt för anhöriga till äldre. Även personer som har anknytning till föreningar och organisationer med syfte att förbättra äldres livsvillkor och hälsa tillhör målgruppen.

Vi yrkar att årsmötet beslutar att

  1. arbetarekommunen i arbetet med Framtidsstaden beaktar synpunkterna i motionen och medverkar till att kompetensen om äldres psykiska hälsa genom kursverksamhet ökar bland kommunens anställda som arbetar inom vård och omsorg
  2. kurser av detta slag bör omfatta självkännedom som en förutsättning för att kunna skapa trygghet och närvaro i mötet med den äldre, reflektion över egna erfarenheter av äldre och äldres mående, kunskap om individuations- och åldrandeprocessen inklusive gerotranscendens, verktyg och metoder för omsorgs-/vård- och anhörigarbete på ett nytt sätt, d v s hur man i arbetet bättre kan använda sig själv och kunskap om åldrandet på ett meningsfullt sätt
  3. kurser av nämnda slag bör kompletteras med regelbunden professionell handledning för anställda inom vård och omsorg

Motionen antagen vid BoJH:s medlemsmöte 2016-11-17

 

Motion F14

Politik för en god och jämlik hälsa
S-föreningen Bättre och Jämlik Hälsa

S-föreningen Bättre och Jämlik Hälsa redovisar i denna motion några synpunkter med anknytning till delbetänkandet SOU 2016:55 ”Det handlar om jämlik hälsa” som vi önskar att arbetarkommunen beaktar i sin politik för Framtidsstaden. Kommissionen för Jämlik Hälsa anför i delbetänkandet SOU 2016:55 att arbetet framöver ska inriktas på två relaterade ansatser för att skapa mer jämlik hälsa: 1. Mer jämlika livsvillkor, 2. Mer strategisk styrning. Styrelsen för BoJH anser att de två ansatserna är mycket väl valda med tanke på att folkhälsopolitiken har rustats ner sedan år 2006 när det gäller fokus på livsvillkor och att styrningen behöver förbättras kraftigt. Som centrala områden för mer jämlik hälsa lyfter kommissionen fram sju centrala områden där mer jämlika villkor och möjligheter skulle bidra till mer jämlik hälsa.

  1. Det tidiga livet;
  2. Kunskaper, kompetenser och utbildning;
  3. Arbete, arbetsförhållanden och arbetsmiljö;
  4. Inkomster och försörjningsmöjligheter;
  5. Boende och närmiljö;
  6. Levnadsvanor;
  7. Kontroll, inflytande och delaktighet.

Styrelsen för BoJH menar att de valda områdena dels väl täcker hälsans viktigaste

bestämningsfaktorer, dels har en väsentlig bäring på kommunal politik, men att ett prioriterat område 8, som har anknytning till både landstingets om kommunens kompetensområden, bör tillkomma med rubriken God vård och omsorg. Vidare har vi synpunkter på område 7.

Vi börjarmed det senare.

  1. Kontroll, inflytande och delaktighet.

Kommissionen säger när det gäller område sju att kontroll och inflytande är intimt förknippade med den enskildes självförtroende och självkänsla. Saknas kontroll och inflytande uppstår en känsla av utanförskap och maktlöshet. Psykologiska riskfaktorer som uppgivenhet, nedstämdhet/depressivitet och hopplöshet ökar risken för sjukdom och död. Sådana riskfaktorer uppstår för den som under en längre tid lever i en situation där man upplever bristande möjlighet att påverka sin egen livssituation. Låg tilltro till sig själv och sin omgivning påverkar dessutom kroppen negativt på olika sätt. Indirekt genom att uppgivenhet, stress och oror leder till mer ogynnsamma levnadsvanor, direkt genom stress på kroppens centrala skyddssystem, t.ex. nivåer av stresshormonet kortisol och immunsystemets aktivitet. (s. 137-138) Styrelsen för BoJH uppfattar att forskning kring de faktorer som nämns i detta sjunde område har funnits sedan länge, men har inte inkorporerats i den svenska folkhälsopolitiken mer än i termer av delaktighet och inflytande i samhället. Faktorerna finns nu utvecklade i den s.k. Östgötamodellen, en variant av Dahlgren/Whiteheads regnbågsmodell. I Östgötamodellen fokuseras närmast individen en båge benämnd Tilltro, tillit, hopp och framtidstro (Östgötakommissionen (2014). Östgötakommissionen för folkhälsa – slutrapport. Uppsala: Östgötakommissionen ). Vi anser att det är mycket angeläget att detta ”psykologiska område” lyfts fram som ett centralt område för folkhälsopolitiken! Det är då också mycket viktigt att begreppet psykologisk anknytning ges utrymme och forskningsfronten när det gäller detta område behandlas. Anknytningsteorin (Wennerberg, T. (2013). Själv och tillsammans. Om anknytning och identitet i relationer.

Stockholm: Natur & Kultur ) stipulerar att människan är en relationell varelse som styrs av två existentiella behov, närhet till andra (relatedness) och egen autonomi/identitet (selfdefinition). Anknytning kan vara trygg eller otrygg, varav en otrygg anknytning kan vara undvikande, ambivalent/ängslig eller desorganiserad. I anknytningen mellan barn och föräldrar/andra viktiga personer utvecklas därmed hos barnet en inre modell för relationer.

  1. God vård och omsorg.

Styrelsen för BoJH menar att ett prioriterat område 8 bör tillkomma med rubriken God vård och omsorg. Vårt argument för detta är att huvuddelen av all vård och omsorg bedrivs som egen- och anhörigvård. Den professionella vården och omsorgen omfattar omkring 30 procent av all vård om omsorg. Ur ett hälsopolitiskt jämlikhetsperspektiv är det klart negativt att anhöriga idag får ta över alltmer av en professionell vård och omsorg som de saknar kapacitet och kunskaper för att utföra. En allt ojämlikare professionell vård och omsorg bidrar samtidigt till ökande sociala skillnader i hälsa.

Vi yrkar att årsmötet beslutar att

  1. arbetarekommunen i arbetet med Framtidsstaden beaktar det som i denna motion har sagts om åtta centrala områden där mer jämlika livsvillkor och möjligheter kan bidra till en mer jämlik hälsa.
  1. arbetarekommunen gör detta beaktande mot bakgrund av att en god hälsa har en särställning som livsvärde för människor. I de årligen återkommande SOM-undersökningarna anger omkring 90 procent att hälsa är mycket viktigt, ja viktigare än något annat område som t.ex. kärlek, lycka och rikedom.

Motionen antagen vid BoJH:s medlemsmöte 2016-11-17

 

Motion F17

Minskad depression bland äldre genom fysisk träning

S-föreningen Bättre och Jämlik Hälsa

Bland äldre i Sverige är depression ett av de vanligaste hälsoproblemen och när andelen äldre blir större kommer detta problem sannolikt att öka om inte hälsofrämjande och

sjukdomsförebyggande insatser kan vända trenden. Det är sedan länge väl känt att fysisk aktivitet kan minska risken för psykisk ohälsa och öka välbefinnandet. Nya studier visar att fysisk aktivitet

även kan användas som behandling vid t.ex. depressionstillstånd och medför en lägre risk att återinsjukna. I en systematisk litteraturöversikt av 18 forskningsstudier med totalt 1.063 deltagare över 60 år undersökte Heinzel och kollegor effekter av regelbunden fysisk träning som behandling mot depression, däribland både depressiva symptom och diagnostiserad depression. Träningsformerna som studerades var konditionsträning, styrketräning, Qi Gong och Tai Chi, en

kombination av konditions- och styrketräning, lärarledd träning samt träning på egen hand. Resultaten visade att fysisk träning gav bättre resultat än andra aktiviteter (som också undersöktes) som t.ex. att läsa tidningen, delta i hälsoundersökning eller att få besök. När det gäller de olika formerna av fysisk träning var effekten stor beträffande Qi Gong och Tai Chi men enbart måttlig avseende flertalet övriga träningsformer. Den bättre effekten av Qi Gong och Tai Chi kan enligt forskarna bero på att dessa träningsformer omfattar såväl fysiska som mentala dimensioner.

Vi yrkar att årsmötet beslutar att

  1. arbetarekommunen i arbetet med Framtidsstaden beaktar de fakta som redovisas i motionenoch medverkar till att kommunen i sin samverkan med primärvården och olika frivilligorganisationer sätter fokus på fysisk träning, såsom Qi Gong och Tai Chi, som hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande metod för att minska depression bland äldre.

Motion till partikongressen- Kooperativ har en roll i välfärdssektorn

Vid sidan av offentligt driven verksamhet inom välfärdssektorn har vinstmaximerande bolag nu fått en betydande roll.  Det kan dock ifrågasättas om företag där målsättningen är att maximera sin egennytta är lämpliga leverantörer av omsorg och vård av enskilda personer.  Synen på välfärdssektorn som en marknad är feltänkt. ”Det är lätt att låta ett privat företag bygga ett vårdhem men svårare att låta ett vinstdrivet företag bedriva vården” (Bo Rothstein). Om man lämnar över så svårdefinierade uppgifter som vård och omsorg så öppnas många möjligheter att göra oetiska besparingar.

Argument som framförts till gagn för privata alternativ är ökad produktivitet och professionalism.  Ett antal konkreta problem har nu framkommit främst beroende på neddragningar av kvaliteten. Förespråkarna för privata företag inom välfärden hävdar dock att med tydligare krav i upphandlingskontrakt och effektivare kontroll av dess efterföljd finns det hopp om att valfrihet också är lika med trygghet. För de flesta produkter gäller att man i förväg kan beskriva vad man vill ha och beräkna vad det får kosta och om det blir fel så går det att rätta till. Omsorg och vård berör tusentals individer som var för sig borde ses som enskilda projekt och ett sådant uppdrag går naturligtvis inte att beskriva i ett upphandlingskontrakt.

Slutsatsen måste bli att vinstkravet är svårt att förena med den känsliga uppgiften att ta hand om och vårda enskilda personer. De anställda ska inte i varje ögonblick jagas av ett lönsamhetskrav.

Om samhället trots allt bestämmer sig för att lämna ifrån sig en del av driftsansvaret så bör man allvarligt överväga att göra det till rörelser vars målsättning inte är vinstmaximering. Det finns faktiskt väl prövade alternativ som t.ex. kooperativ och stiftelser. I andra länder är hälsokooperativ en stor succé.

I Japan finns 115 hälsokooperativ som driver 78 sjukhus och fler än 900 vårdcentraler och även äldreboenden. Ett samarbete har ingåtts med japanska regeringen om rehabilitering och förebyggande sjukvård.

Sex utav 10 fransmän omfattas av sjukvård organiserad på ömsesidig basis. 600 icke vinstdrivande föreningar står för omvittnat förstklassig sjukvård.

För 17:e året i följd har hälsokooperationen UNIMED i Brasilien behållit sitt starka varumärke.  1967 startade några läkare i hamnstaden Santos ett hälsokooperativ. Idag ingår över 100 tusen läkare i 372 medicinska kooperativ som driver över 3000 ackrediterade sjukhus, laboratorier och räddningstjänster. För att balansera läkardominansen har UNIMED initierat patientkooperativ.

I Spanien har flera hälsokooperativ fått ta över ansvaret av driften av offentlig sjukvård.

Ett väsentligt skäl för framgången och tillväxten av dessa idéburna organisationer är den grundläggande principen att den genererade vinsten betraktas som överskott att användas för att förmera kvalité och värdet av den sjukvård och omsorg som bedrivs.

I sin syn på välfärdspolitiken finns den kooperativa modellen med i SAP:s partiprogram från 2001:

Mångfald och variation i utformningen är viktig ur såväl jämlikhets- som valfrihetssynpunkt. Det är en av den offentliga sektorns självklara huvuduppgifter att inom ramen för den egna verksamheten utveckla alternativ för att möta medborgarnas skilda behov och önskemål. Men kooperativa, ideella och enskilda alternativ kan också spela en roll. De ska därför ha möjlighet till offentlig finansiering om de följer samma regler som de offentliga verksamheterna.

Jag föreslår att kongressen beslutar

att  tillsätta en arbetsgrupp som studerar och undersöker förutsättningarna för kooperativa alternativ inom den svenska välfärdssektorn. Internationella erfarenheter bör noga beaktas.

att  i uppdraget också bör ingå att undersöka behovet av en specifik lagstiftning vid sidan av den befintliga för ekonomiska föreningar .

Hans Dahlberg

Motionen behandlad och antagen som föreningens egen på årsmötet med S-föreningen Bättre och Jämlik Hälsa den 13 februari 2012.

Gunnar Sandell, årsmötesordförande

_____________________________________________________________

 

 

Motion till partikongressen om att utreda förutsättningarna för lagreglering av uppdrag och ansvar inom folkhälsoområdet

 

Sedan riksdagen år 2003 antog en ny och sektorsövergripande folkhälsopolitik har mycket hänt både i Sverige och internationellt inom folkhälsoområdet som ger skäl att lyfta fram nya möjligheter att förbättra folkhälsoarbetet med inriktning på att minska hälsoskillnader. I den här motionen sätts fokus på ny lagstiftning i Norge som tydliggör kommunernas ansvar och som kan vara ett exempel för Sverige att ta efter.

Den sektorsövergripande folkhälsopolitik som antogs år 2003 av Sveriges riksdag var framsynt i det avseendet att den satte fokus på de samhälleliga förutsättningarna för en bättre och jämlik hälsa genom att sätta mål för de olika faktorer som påverkar hälsan; samhällsstrukturella förhållanden, livsvillkor och levnadsvanor. Den pekade därmed också ut att folkhälsoarbete skulle ske i ett stort antal samhällssektorer och av flera olika aktörer, varav kommuner och landsting ansågs vara de viktigaste offentliga aktörerna. År 2008 antog riksdagen en proposition av den borgerliga regeringen som, utan att ändra det övergripande målet, tonade ner människors livsvillkor som bestämningsfaktorer för deras hälsa. Detta gjordes i kraftig motsättning mot vetenskapliga resultat som visar att det är just människors livsvillkor som är de viktigaste förklaringsfaktorerna till skillnaderna i hälsan.

Internationellt har den ojämlika hälsan uppmärksammats som en mycket angelägen fråga. Det har skett genom den s.k. Marmotkommissionen, med uppdrag från WHO, som år 2008 redovisade tre rekommendationer i sin slutrapport Closing the Gap in a Generation: förbättra förutsättningarna för människors dagliga liv; motverka den orättvisa fördelningen av makt, pengar och resurser; mät och förstå problemet och bedöm effekterna av olika åtgärder. Även inom EU har initiativ tagits med inriktning på förbättringar av arbetet för att minska ojämlik hälsa, bl.a. i EU:s övergripande strategi för hälsa 2008-2013, Tillsammans för hälsa, och i meddelande från EU-kommissionen år 2009 om ojämlikhet i hälsa. Vidare har åtgärder mot ojämlik hälsa prioriterats under de spanska och belgiska ordförandeskapen år 2010 och av Europaparlamentet år 2011. Marmotkommissionen har även följts upp i England med en särskild undersökning av situationen där. För närvarnade pågår en motsvarande undersökning av situationen i alla länder som tillhör WHO Europa. I Sverige har Malmö stad tagit initiativ till en kommission för social hållbarhet där ojämlik hälsa är i fokus. Den svenska borgerliga regeringen har dock inte tagit till sig budskapen i Marmotkommissionen.

När Sverige fick sin nya folkhälsopolitik 2003 var denna mycket uppmärksammad också internationellt. Idag är svensk folkhälsopolitik mindre intressant. Istället har intresset vad gäller de nordiska länderna framförallt riktats mot utvecklingen av folkhälsopolitiken i Norge. Genom en lång rad av utredningar och delbeslut har den norska politiken vuxit fram, senast i form av folkhälsolagen (Lov om folkehelsearbeid) som ska gälla från den 1 januari 2012. Lagen har som utgångspunkt att befolkningens hälsa är en av samhällets viktigaste resurser och att det finns en stor potential att främja hälsa och förebygga sjukdom. Hälsan påverkas av grundläggande faktorer som ekonomi, utbildning och uppväxtvillkor, via riskfaktorer i arbets- och boendemiljöer, till omedelbara påverkansfaktorer som levnadsvanor och användning av hälso- och sjukvårdens tjänster.

Med den nya folkhälsolagen vill den norska regeringen etablera ett nytt fundament for att stärka ett systematiskt folkhälsoarbete i politik- och samhällsutvecklingen och i planarbetet med utgångspunkt från regionala och lokala utmaningar och behov. Genom lagen läggs grund för en bättre samordning av folkhälsoarbetet på tvärs över olika sektorer samt mellan kommuner, landsting (fylkeskommuner) och statliga myndigheter. Lagen har följande huvuddrag:

  • Kommunen får ansvar för folkhälsoarbetet. Kommunen ska i folkhälsoarbetet använda alla sina sektorer för att främja hälsan, inte bara hälsosektorn.
  • Kommunernas ansvar för översikt av hälsotillståndet och hälsans bestämningsfaktorer konkretiseras, så att de får en klar bild av hälsoutmaningarna.
  • Statliga myndigheter och landsting ska göra kunskap om hälsan och hälsans bestämningsfaktorer tillgänglig och ge stöd till kommunerna.
  • Översikten med folkhälsoutmaningar ska ligga till grund för arbetet med planstrategier. En diskussion om kommunens/länets hälsoutmaningar bör ingå i den lokala/regionala planstrategin.
  • Kommunen bestämmer mål och strategier för folkhälsoarbetet som ska möta kommunens egna hälsoutmaningar. Mål och strategier ska förankras i planprocesserna enligt plan- och bygglagen.
  • Kommunerna ska vidta nödvändiga åtgärder för att möta lokala utmaningar.

När den svenska folkhälsopolitiken beslutades år 2003 fanns inget förslag i propositionen om lagreglering av kommunernas och landstingens ansvar inom folkhälsopolitiken. Den utveckling som har skett i de nordiska länderna, inte bara i Norge genom den nämnda lagen utan också i Danmark och Finland, har lagstiftning som grund för kommunernas uppdrag inom folkhälsoområdet och anger även vad de regionala och nationella nivåernas myndigheter ska bidra med. Det är hög tid att utreda för- och nackdelar med en svensk lagstiftning där kommunernas, landstingens/regionernas och de nationella myndigheternas uppdrag och ansvar inom folkhälsoområdet tydliggörs och där syftet är att kraftigt reducera de sociala hälsoskillnaderna.

 

Jag yrkar därför att partikongressen beslutar verka för

att frågan om en lagreglering av kommunernas, landstingens/regionernas och statliga myndigheter uppdrag och ansvar inom folkhälsoområdet med inriktning på att kraftigt reducera de sociala hälsoskillnaderna bör utredas

Bernt Lundgren

 

Motionen behandlad och antagen som föreningens egen på årsmötet med S-föreningen Bättre och Jämlik Hälsa den 13 februari 2012.

Gunnar Sandell, årsmötesordförande

____________________________________________________________

 

Motion till partikongressen om tillsättande av en nationell kommission för jämlikhet i hälsa

 

Hälsan och livslängden har under lång tid i stort förbättrats i vårt land. Samtidigt har de stora skillnaderna i hälsa mellan olika sociala grupper ökat. Idag skiljer det fem år i livslängd mellan de som har en eftergymnasial utbildning jämfört med dem som endast har förgymnasial utbildning. Den rikaste tiondelen av befolkningen mår bättre som 80-åringar än vad den fattigaste tiondelen gör som 65-åringar. Männen i Danderyd lever i snitt nio år längre än männen i Överkalix. Men även mellan olika stadsdelar eller mellan närliggande kommuner är det stora skillnader i livslängd, beroende på socioekonomiska faktorer.

De stora könsskillnader som finns i hälsa beror i stor utsträckning på skilda livsvillkor för män och kvinnor och bristande jämställdhet.  Männen lever kortare men kvinnor har sämre hälsa under sin livstid. Samtidigt ökar nu männen sin livslängd snabbare än vad kvinnorna gör. Om man ser historiskt på hälsoskillnaderna mellan könen så är det påtagligt att männens medellivslängd särskilt påverkats av om alkoholpolitiken varit restriktiv eller liberal. Idag har kvinnorna runt Medelhavet och Japan gått om svenska kvinnor i livslängd, svenska kvinnor lever 3-4 år kortare än kvinnorna i dessa länder. En orsak kan vara att svenska kvinnor började röka tidigare. Den biologiska syn som tidigare gällt i synen på hälsoskillnader mellan könen verkar inte vara korrekt. Merparten av hälsoskillnaderna går att hänföra till skiftande sociala villkor mellan män och kvinnor, vilka i sin tur starkt påverkar levnadsvanorna.

Den psykiska ohälsan har under lång tid ökat påtagligt bland ungdomar och allra mest bland flickor. Kropp och själ hör ihop, vilket gör att psykisk ohälsa också kan leda till fysisk ohälsa, bl.a. påverkas vårt immunförsvar av hur vi mår psykiskt.

Skillnader i hälsa handlar i korthet om såväl klass, kön som generation, men även etnicitet, funktionsnedsättning och sexuell läggning spelar in. Så trots att vi har en mycket god folkhälsa jämfört med många länder, så finns stora skillnader mellan olika grupper av människor. Skillnader som i stor utsträckning är politiskt påverkbara och inte bara handlar om individens ”eget val” av levnadsvanor, som den borgerliga politiken betonar. Och nu ökar alltså dessa skillnader.

När man ser på hur hälsan ser ut i olika länder är det uppenbart att det inte är tillväxt eller hög BNP som avgör hur god folkhälsan är i ett land, om landet väl ligger en bit ovanför fattigdomsstrecket. Man kan t.ex. titta på USA och se att spädbarnsdödligheten är högre och medellivslängden kortare än i betydligt fattigare länder.  Avgörande faktorer för en god folkhälsa är bl.a. en jämn inkomstfördelning, eftersom relativ fattigdom verkar ha en avgörande betydelse för individens hälsa. Individens sociala position påverkar hälsan. Ju större klyftor – desto sämre folkhälsa. Även de som har de högsta inkomsterna har en sämre hälsa i länder med ojämn fördelning av tillgångarna jämfört med mer jämlika länder. Social tillit och trygghet är avgörande för hälsan.

WHO:s stora kommission under ledning av professor Michael Marmot, som studerat de sociala bestämningsfaktorerna för hälsan, menar att det går att utjämna skillnaderna i hälsa inom och mellan länder under en generation. Men det förutsätter bl.a. jämnare inkomstfördelning, generella välfärdssystem som omfattar alla och satsningar på att förbättra barns villkor. Man är tydlig med att tillväxt i sig i de rikare länderna inte är någon garant för bättre och jämlik hälsa. I flera länder följer man nu upp den globala kommissionens arbete med nationella kommissioner kring hur hälsoskillnaderna inom landet ska kunna minska.  Det måste göras även i Sverige. Det är ytterst angeläget att detta görs nu, eftersom inkomst- och förmögenhetsklyftorna ökar alltmer. Sveriges goda folkhälsa hotas om skillnaderna mellan människor ökar.

För att kunna driva på det arbetet för en nationell jämlikhetskommission krävs också att partiet i enlighet med förra partikongressens beslut utvecklar en strategi för en jämlik och jämställd hälsa. Den socialdemokratiska folkhälsopropositionen från 2003 var ett steg i den riktningen, men nu behövs en ny strategi som ännu tydligare fokuserar på en jämlik och jämställd hälsa. Den borgerliga regeringen har alltmer urvattnat de gamla besluten och betonar nu nästan enbart individens eget ansvar för sin hälsa. Man blundar för alla de samhällsförhållanden som skapar en god eller dålig hälsa.

Vi hemställer att partikongressen beslutar verka för

att en svensk jämlikhetskommission för hälsan tillsätts med WHO-kommissionen som förebild

att partiet tillsätter en egen grupp som utarbetar en strategi för en jämlik och jämställd hälsa

Johanna Falk          Johanna Garefelt

Motionen behandlad och antagen som föreningens egen på årsmötet med S-föreningen Bättre och Jämlik Hälsa den 13 februari 2012.

Gunnar Sandell, årsmötesordförande

____________________________________________________________

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s